Content Management Powered by CuteNews
I Hem I Kartor I Foton I Arkiv I Länkar I Gästbok I   

Välkommen till hemsidan för orienterarna
Salla & Kim Fagerudd
-Läs mer om Kim
-Kims träningsdagbok
-World of O Runners Profile

17.9. FM-medel
18.9. FM-stafett
-Lue lisää Sallasta
-Läs mer om Salla



-
Sponsorer:

GaV Group

Trimtex
www.paimionrasti.fi.fi www.ssl.fi www.alternativet.nu www.suunnistus.net
Google
27 Jul 2011 av kim

Var det värt allt detta?


Sitter på hotellet, det är onsdag eftermiddag och VM-granskningarnas medeldistans är avverkad. Mitt huvud är tomt, tommare än vanligt faktiskt. Om jag inte skulle vara en riktig karl kanske jag skulle gråta en skvätt. Men, det kan jag ju inte. Frågorna som yr runt i min tomma skalle är: Varför fortsatte jag i höstas? Varför ändrade jag mig inte efter att jag första gången sprang i dessa terränger senare under hösten? Varför hade jag inte slutat redan tidigare? Varför var jag så otroligt usel idag? Ska jag starta i morgon på långdistansen?

Hösten 2009 beslöt jag att inte jobba följande vinter. Att satsa fullt ut en sista gång. Säsongerna innan hade gått lite halvdåligt eftersom orienteringssatsningen hamnade att tävla med jobb, familj etc.. Vintern utan jobb gick ganska bra och jag kände att jag hade tränat ganska bra den vintern. Jag hade nått den nivå jag trodde att jag skulle kunna nå. Tyvärr räckte det inte till en VM-biljett den gången, även om det var nära.

Förra säsongen skulle vara den sista. Det tänkte jag ända fram tills lite innan FM-tävlingarna. Men, varför ska det vara så jäkla svårt att sluta. Börjar må dåligt bara jag tänker på det nu igen, även om motivationen för tillfället är obefintlig. Men, nu får det vara slut, finito!

Förutom höstens FM-tävlingar förstås =) Ett av mina huvudmål för säsongen är ju medel-FM i Alavus, första FM-tävlingen (i riktig orientering) i österbotten under min karriär =)

Om jag går tillbaka till dagens tävlingar, så är jag tyvärr inte i form för tillfället. Även om inte löpfarten är lika viktig i dessa terränger, så är självförtroendet desto viktigare. Om man inte är i form kan inte självförtroendet vara på topp, tyvärr. Vinter var dålig, våren var lite bättre, men i det stora hela känner jag att årets satsning inte var i närheten av vad den borde ha varit. Lätt att säga i efterhand, men så är det bara. Vet inte om jag kan skylla på varken jobb, byggprojekt eller något annat. Åtminstone har Salla och resten av familjen stött mig till 100 %. Kanske det endast var motivationen som tog slut. Jag valde ofta att göra något på bygget istället för att träna. Sitta i soffan istället för att stirra på kartor från Frankrike. Allt handlar om de val man själv gör. För att bli bra måste man våga satsa. Jag har gjort mina val och idrotten har inte alltid gått i första hand. Jag har studerat vid sidan av idrotten, jobbat deltid vid sidan av idrotten (eller borde jag säga idrottat vid sidan av jobbet?), haft möjlighet att skaffa familj, byggt hus etc., etc. Jag är nöjd med mina val, men för att bli en topporienterare måste man sätta idrotten högt (eller högst) uppe i prioriteringen.

Idag kanske jag känner att jag borde ha satsat hårdare, men det är alltid lätt att säga i efterhand.

Imorgon är det långdistans. Troligen står jag på startlinjen. Troligen försöker jag mitt bästa. Detta var dock min sista resa utomlands för att försöka ta mig in i landslaget.








Alla rubriker
Arkiv